onsdag 30 juli 2008

Svd lämnar återigen

plats åt Bitte Assarmo på brännpunkten, som benämner sig som Kulturskribent och samhällsdebattör. Vad som inte nämns är att hon är en konservativ katolik.

Vad hon är ute efter, som jag ser det, är att misstänkliggöra hbt-personer och hbt som fenomen. Först retar hon upp sig på ett citat från Tiina Rosenbergs öppningstal för pride-festivalen där Tiina tar ett kliv förbi det f.d uttalade kärleks-budskapet som hbt står för, och påpekar att viktigt också är:

"rätten att ha sex utan kärlek när andan faller på"

Bitte kontrar i sin kristna sinnesförvirring:

"Med andra ord är det känslolösa knull som är modellen. Skamlösheten är det som eftersträvas. Och att bryta tabun och tänja gränser det allra viktigaste."

Och tillägger i nästa stycke:

"Herregud, så torftigt och trist det låter. Så mekaniskt."

Vart tog individualismen vägen? Gäller inte detta även när straighta människor har sex utan kärlek (det sker nog ganska ofta skulle jag tippa). Eller är det så att när hbt-personer utför dessa mekaniska handlingar smutsar dom ner samhället extra mycket?

Hon fortsätter sedan med att i artikeln klämma in två andra misstänkliggöranden, det första är att journalister har blivit påtvingade munkavel under festen och den andra (som är lite svårare att riktigt förstå) att:

"Det är ju ett faktum enligt Brå att sexrelaterade brott ökar. Och i längden blir det omöjligt att förneka ett möjligt samband mellan denna ökning och den rådande sexfixeringen i samhället – den hysteri som Priderörelsen varit med och skapat."


Med andra ord: denna fredliga, öppna festival driver hetrosexuella till att begå fler sexrelaterade brott. Det smartaste kanske skulle vara att verkligen få homosexuella att aldrig kliva ut ur garderoben (som under medeltiden eller i dagen Iran), så att inte hetrosexuella slår ihjäl andra och varandra? Säg det till påvens staff som med jämna mellanrum köper in små sex-pojkar till vatikanen. Snacka om att gripa efter exakt vad som helst för att smutskasta!



tisdag 8 juli 2008

Hur stort är egentligen biståndet som väst delat ut till syd (och öst)?

På senare tid har biståndet blivit rikligt ifrågasatt i västerländsk media. Liberala och konservativa tankesmedjor* har verkligen lyckats nå ut med sitt budskap till allmänheten, nämligen att 1) biståndet har varit enormt genom tiderna 2) att biståndet inte har hjälpt ett dugg 3) att biståndet generellt har stjälpt mer än det hjälpt. Jag borde tilllägga att hjärna nr 1 bakom kritiken är New York university-ekonomen Willian Easterly**, som till exemel har haft stort inflytande på Timbros ekonomer.

Så, hur stort är biståndet i monetära termer?

Bistånd till fattiga länder har förekommit i ungefär 50 år.
Den totala siffran i dollar är 2.3 trillioner ($2.3 000 000 000 000x6=sek13.8E13=sek13.8 000 000 000 000) under dessa 50 år.

Nu ska vi försöka reda ut denna sifferövning: denna siffra gäller alltså alla dollar från alla givare till alla mottagare under 50 års tid.
Under dessa 50 år har det således funnits ungefär 3 miljarder mottagare, vilket resulterar i att varje person, i snitt fått, köpkraftsjusterat*** (ppp), $15 (sek90) om året i bistånd.

Om detta skriver Sachs att:
Recognizing the enormous worldwide gains in literacy, lite expecancy, desease controll, reduced poverty, reduced fertility, school attendancy, HIV treatments and so on, one would think that aid outlays of $15 per person per year have surely been among the best bargains on the planet.


Vidare påpekar Sachs att $2.3 trillioner, under detta tidsspann, motsvarar 0.3% av västvärldens aggregerade inkomst. Det vill säga, om alla i världen fick sin lön i sek skulle denna siffra motsvara 30 öre per tjänade 100 kronor. Är detta mycket eller lite?

Ett sätt att få perspektiv på denna siffra är att ta summan, vilken USA spenderade på vapenindustrion under samma tid. USAs budget för vapentillverkning under samma tidsperiod låg på $17 trillioner, det vill säge 8 gånger det totala biståndet från alla länder i väst.

Enligt nobelpristagaren Stiglitz har Irakkriget hittills kostat de nordamerikanska skattebetalarna cirka $3 trillioner, det vill säga, även denna summa är mer än allt aggregerat bistånd genom tiderna.
------------------------------------------------------------------------------
*Här på sidan 2, finns en lista över några av världens mest inflytelserika tankesmedjor ("think tanks"), dock är de inte sorterade efter inflytande på denna sida, utan efter antal citeringar per $ i omsättning.

**Fortsättning följer angående detta, inom en snar framtid, då jag nyligen köpte Easterlys senaste bok, The white mans burden, där han med nya krafttag sågar biståndet med argument från lägret som förespråkar den fria marknaden.

***PPP jämställer valutornas köpkraft till en viss grad, vilket annars distorterar analysen, då sek 90 ger mer köpkraft i till exempel Kenya än i Sverige.