Han gör en bra poäng av att tidigare presidenter har haft andra saker att förmedla för att få igenom sin tids politiska beslut. Ronald Reagan ökade försvarsutgifter drastiskt (med skräcktal om Soviet). Bill Clinton behövde minska underskottet i balansräkninen och gjorde det genom att tala om räntor, inflation etc.- saker som folk kan relatera till. G.W.Bush ansåg sig behöva bomba ett par muslimska länder och använde sig av 11 september och tal om det moraliska valet mellan ondska och godhet.
Att sedan ta steget till att förklara varför staten/skattebetalarna ska köpa bankernas "toxic assets" är lite svårare. De flesta skulle nog inte köpa något toxic-"sedan spelar det ingen roll vad det står".
När George Bush gjorde ett försök att förklara hela bail-outen för presskåren lät det så här:
If money isnt loosened upp this sucker could go down
Carville kommer fram till att derivat är något som egentligen bara skaparna av derivaten har koll på fullt ut. Säljarna visste inte vad de sålde, köparna visste inte vad de köpte och försäkringsbolagen visste inte vad de försäkrade.
Han avslutar med att föreslå ett litet experiment. Fråga en ingenjör vad en bro är. Eller fråga en doktor vad en operation är. Sedan, gå in på en bank och fråga mannen eller kvinnan i kassan vad ett finansiellt derivat är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar