Nuets tyranni över framtiden!

Om en resurs blir skördad i en snabbare takt än återväxten blir den logiska följden att resursen tar slut. Genom historien har vi sett detta äga rum vid åtskilliga tillfällen, med olika växter, djur betesmarker, skogar etc. Under förutsättningen att ingen äger eller styr över resursen och att marknadskrafterna får styra, leder situationen till vad Gerret Hardin kallade "tragedy of commons". Ett typiskt exempel på detta är hur fiskeriföretagen agerar i vatten som ligger utanför staters gränser, i ingenmansland. Fiskerierna kommer oberört att fiska på och förstöra havsbottnarnas ekosystem med sina släpnät, tills dess att kostnaden för att fiska (bensin, personalkostnader, nya nät, förslitningskador på båten och människor etc.), på marginalen, blir lika med vinsten (fenomentet som inom mikroteorin definieras som MC=MR).

Åtgärder som kan förhindra att överkonsumption (av t ex fisk) och förstörelse sker är
1) Att individer samarbetar och reglerar (fisket) tillsammans
2) Att vattnet (i sammanhang av fiske) köps upp av någon som då blir ägare av vattnet.

1) Innebär således att världssamfundet, eller lokala överenskommelser reglerar marknadskrafterna, med hjälp av regler, skatter och straffavgister (andra modeller finns också, exempelvis kvoter).
2) Skulle till exempel kunna var att Bill Gates köper Östersjön, vilket resulterar i att bara han själv får fiska där.

Inget av dessa fall är en garant för en hållbar fiskeutveckling, men det är, åtminstone, i teorin bättre än att låta marknaden styra ohämmat.
I 1) skulle till exempel sociala preferenser kunna utrota fisken och i 2) skulle det kunna uppstå ett annat problem, nämnligen att Bill Gates själv kanske är en elak fan som inte bryr sig ett dugg om fisken i vattnet, utan enbart om vinstmaximering. Det Bill Gates har att förhålla sig till då är det förväntade marknadspriset på fisken och den förväntade realräntan på banken. Kommer Bill att fiska mer fisk idag, för att sälja, eller kommer han att fiska mer senare och sälja då istället? Att ha en viss mängd pengar på fickan idag innebär att ha mer pengar än att ha samma mängd senare, eftersom denna summa pengar senare kommer att ha ökat i värde i takt med realräntan (avkastning).

Alltså, det som avgör om Bill låter fiskarna leva, är om Bill's ekonomiska rådgivare tror att det totala värdet på fisken kommer att stiga mer än nuvärdet (i pengar) av fisken insatt på ett räntebärande konto. Om fisken inte ökar det totala antalet kilo tillräckligt fort (till ett fast pris), ökar det totala värdet i vattnet saktare än räntan. Bill's maximeringsrecept blir då att fiska upp all fisk, sälja och sätta in fiskens sålda valuta på banken. Frågan som uppstår då är om denna fisk enbart har ett värde som mat, eller om det existerar ett värde i sig att ha fisk i Östersjön? Förmodligen skulle de flesta säga att det finns egenvärde i att det finns fisk i Östersjön. Om så är fallet är inte fisken värderad korrekt på en fri marknad; marknaden har inte lyckats sätta det verkliga priset på resursen, som bara tar hänsyn till priset på fisk som mat.

Vidare beskriver Sachs på sid 40 i Common Wealth att:

Expected from theory, slower growing animals and plants are especially endangered today. Consider as an example one major category: the slow growing megafish. Their slow growth make them a poor "investment" even in managed fisheries...

Om vi funderar lite på det så står det snart ganska klart att det är de stora vattenlevande och landlevande djuren som är i farozoonen på vår planet. Det är också en av förklaringarna till att vi genmanipulerar och pumpar massor med proteinrik föda in i våra födodjur . Med djur som växer långsamt är det bättre att avliva, sälja och sätta in pengarna på banken.