shifted the attention of citizens from the real to the fake monsters: judges, parliamentary opponents and non-aligned media. With the help of his communication empire, Mr Berlusconi converted the most serious problems of our nation into a sort of “cultural normality”. It is “normal” to help a young girl to realise her dreams of a career in show business; it is “normal” to shout at judges who have offended his integrity, it is “normal” to de-legitimise parliament; and it is “normal” to own significant shares in companies managed by his son, daughter and friends.
Resultatet av Berlusconi är, enligt basta, att utifrån sett ser Italien ut som ett sjukt land där talangerna av alla olika kategorier flyr. Och ingen vågar protestera mot Berlusconi för att han svartmålar en, genom sin enorma media-makt, som en kommunist eller som psykiskt sjuk.
Ett par insändare från italienare publiceras under denna artikel, som alla har samma budska: att en populistisk, antidemokratisk invandrarfientlig fascism håller på att breda ut sig i Italien. En av insändarna avslutar med
Jag vet inte om det är så sjukt, liknande trender ser vi i övriga europa också. I synnerhet i Danmark där dom som kallar sig liberalerna är extremt främlingsfientliga och påstår att sharialagar snart (om vi inte gör något!) införs i Sverige och Danmark. Helt enkelt är högerpopulismen och facismen på väg tillbaka i europa. Det hade nog varit med rabalder om någon vänsterideologisk rörelse började få fotfäste.Please keep an eye on Italy. We feel the danger.